Kommentera

7 thoughts on “Hej världen!

    • Hej Sture Dahl!

      Håbo Naturskyddsförenings verksamhet präglas av två viktiga ideologiska ledstjärnor:

      1. Ingen eller helst så lite natur får offras i samband med exploateringar
      2. Verksamheter skall ge så lite negativa klimat- och miljöeffekter som möjligt

      Om vi bortser från syftena med de projekt NCC respektive Cementa initierat vid Kalmarsandsviken så har vi använt ovan nämnda ledstjärnor som utgångspunkter i våra remissvar.

      Hur då?

      Avseende vattenmiljön:
      Mälaren är dricksvattentäkt för 2 á 3 miljoner människor. Naturligtvis vore det därför önskvärt att all, såväl privat som yrkestrafik på sjön borde vara förbjuden.
      Skulle vi emellertid hävda detta så skulle vi ”bokstavligt talat” måla in oss i ett hörn. Vi har därför valt ett mera moderat synsätt, att acceptera ett måttligt utnyttjande av Mälaren som vattenled såväl för fritids- som yrkestrafiken.

      Avseende transporter:
      Transporter sjövägen är betydligt bättre ur miljö- och klimatsynpunkt. Ett fartyg kan tack vare vattnets lyftkraft frakta betydligt mer än en lastbil. En lastbil med släp beräknas uppskattningsvis ta 35 ton last. Ett standardlastfartyg för trafik på Mälaren, 91 meter långt och 13 meter brett kan lasta mellan 2500 och 4000 ton, d.v.s. 100 gånger mer än en lastbil med släp.

      Det finns två grundläggande faktorer som skiljer NCC:s projekt från det som Cementa planerar.

      1. Enligt dokumentet ”Ansökan om tillstånd för tillfällig hamn och berglager i Toresta. Teknisk beskrivning” så har Vägverket och NCC inte i dagsläget bestämt vilken typ av fartyg man tänkt använda för transporterna. Dock talar det mesta för att man kommer att välja en lösning med pråmar dragna av bogserbåtar, eftersom pråmar har större lastkapacitet än konventionella lastfartyg. Denna lösning innebär avsevärt mindre risk för utslagning av dricksvattentäkten exempelvis i samband med en olyckshändelse (grundstötning, kollision etc.) eftersom en bogserbåts bränsletank är betydligt mindre än ett lastfartygs motsvarighet. Pråmen saknar eget framdrivningsmaskineri och utgör därför inget hot mot dricksvattentäkten vid en eventuell olyckshändelse.

      2. Landtransporten mellan den sjönära deponin/anrikningsanläggningen och närmaste motorväg, E 18. I NCC:s fall har man valt att transportera landvägen via Enköpingsvägen från Toresta till trafikplats Bro, vilket innebär att inga transporter sker genom något bostadsområde. I Cementas fall kommer transporten landvägen mellan Bista industriområde och trafikplats Bålsta Södra, vilket innebär att transporterna delvis kommer att gå genom bostadsområdena Aronsborg, Fånäs och Dyarne i sydöstra delen av Bålsta tätort.

      Avseende buller:
      Vi har markerat mot NCC:s ansökning att vi inte accepterar att verksamheten vid Toresta får utföras nattetid om det inte kan säkerställas att ljudnivån understiger 55 dBA vid de närmast liggande bostäderna. I fallet Cementa bedömer vi inte verksamheten kommer att bullra mer än i omgivningen eftersom denna anläggning ligger mitt i ett befintligt industriområde.

      Angående Förbifart Stockholm:
      Naturskyddsföreningen har såväl på riksnivå, lokal och regional nivå kämpat för att inte Förbifart Stockholm skulle bli av, men våra motståndare i form av Stockholms Handelskammare, de politiska partier som ligger bakom det s.k. Dennispaketet m.fl. har blivit oss övermäktiga. Genom att välja finansieringsmodellen PPP (Public Private Partnership) tänker sig exploatörerna att privata företag lånar ut kapital, bygger vägen och därefter får vi skattebetalare betala kalaset, vilket inklusive ränta kommer att kosta någonstans mellan 40 och 50 miljarder för 23 kilometer motorväg och med en återbetalningstid som sträcker sig minst 40 år fram i tiden. Som läget nu ser ut är tyvärr Förbifart Stockholm snart ett faktum och så småningom när tunnelbyggena sätts igång så uppstår behovet att placera det bortsprängda berget någonstans.

      Mot bakgrund av den situationen är förmodligen sjötransporter och Toresta-anläggningen ett mindre dåligt alternativ än t.ex. nyexploatering av orörd av naturmark för deponeringsändamål av bergrester eller långväga lastbilstransporter till icke sjönära deponianläggningar.

      På Håbo Naturskyddsförenings styrelses uppdrag

      Håkan Nihlman
      Ordförande i Håbo Naturskyddsförening

  1. Hur kan det komma sig att naturskyddsföreningen i Håbo oroar sig för att Cementas fartygsanlöp om 250 st per år kan utgöra en betydande risk fär vår dricksvattentäkt, men helt bortser från att nämna denna risk gällande NCC:s sökta 1500 fartygsanlöp per år.

    MVH

    Sture Dahl

  2. Jag blir bara förundrad… Naturskyddsföreningen är tydligen en fantastiskt inflytelserik organisation, både i Sverige och i EU. Ni engagerar er i en massa beundransvärda frågor, men jag får känslan att ni egentligen tycker att djur och naturliv är värda mer än människors boendemiljö. Ni har i alla år lyckats skrapa ihop varenda medlem ni har till att protestera mot vargjakten, men när 1000-tals människors dagliga boendemiljö är hotad, så är ni helt tysta. Varför?!

  3. Hej Jonas!

    Tack för ditt mejl angående ”god bebyggd miljö”.

    1999 antog Sveriges Riksdag 16 st. nationella s.k. ”Miljökvalitetsmål”. Ett av dessa är:

    God bebyggd miljö

    Målets huvudtext lyder: ”Städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden ska tas till vara och utvecklas. Byggnader och anläggningar ska lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas.”
    Till en början inrättades ett s.k. ”Miljömålsråd”, vars ledamöter utsågs av regeringen och med ansvar för att utvärdera arbetet och rapportera utvecklingen av de 16 nationella miljökvalitetsmålen till regeringen, vilket var knutet till Naturvårdsverket men sedan 2010 har nämnda råd ersatts av den s.k. ”Miljömålsberedningen” i syfte att nå bred politisk samsyn kring miljöfrågorna. Miljömålsberedningens är parlamentariskt sammansatt med ett antal riksdagsledamöter från både regerings- och oppositionspartierna. I beredningen ingår även sakkunniga från departement, myndigheter, länsstyrelser, kommuner, näringsliv eller intresseorganisationer.
    Miljömålsberedningen ska ge förslag till regeringen på miljöstrategier med etappmål, styrmedel och åtgärder inom regeringens prioriterade områden. Miljöstrategierna ska vara målövergripande, det vill säga bidra till att nå generationsmålet och flera miljökvalitetsmål. Beredningen ska fokusera på frågor som berör flera samhällsintressen eller politikområden. Eftersom många mål har internationella kopplingar ska beredningen också visa på vilka frågor som behöver drivas inom EU och internationellt. Miljömålsberedningen skall också utveckla en bred dialog med länsstyrelser och andra myndigheter, företrädare för regionala och kommunala samverkansorgan eller landsting, kommuner, näringsliv, ideella organisationer och forskarsamhället. Syftet med dialogen är att inhämta kunskap och förankra miljömålsberedningens förslag till strategier. Beredningen ska stimulera till en bred debatt om vilka avvägningar samhället behöver göra för att nå miljömålen. Miljömålsberedningen har även i uppdrag att utreda ett klimatpolitiskt ramverk för en långsiktig klimatpolitik med minskning av nationella utsläpp av växthusgaser till år 2050, samt en strategi för att nå dessa klimatmål med kostnadseffektiva och långsiktiga styrmedel och åtgärder för olika delar av samhället.
    Förutom myndigheter och näringsliv så är Naturskyddsföreningen (jämte miljöorganisationerna Jordens Vänner och Världsnaturfonden) aktivt involverade i miljömålsarbetet och således finns miljömålet ”God bebyggd miljö” med i den agenda vi (Naturskyddsföreningen) arbetar med.
    Formerna för det lokala/regionala arbetet med miljömålen varierar, men många kommuner har infört miljöledningssystem, miljöbokslut, gröna nyckeltal och samordning med olika former av miljöplaner och översiktsplaner. Kommunerna kan integrera arbetet med miljömålen i andra processer som har stor betydelse för miljön. Miljömålen kan exempelvis ingå i kommunernas infrastrukturplanering och utveckling av trafiksystem, utveckling och bevarande av grönområden, energi- och vattenförsörjning, fastighets- och bostadsutveckling eller skydd och vård av vårt kulturarv. Andra användbara verktyg är att arbeta med miljömålsstyrd tillsyn enligt Miljöbalken (till exempel för kemiska produkter och enskilda avloppsanläggningar) och att ställa miljökrav i upphandlingar. Skola och förskola är viktiga för att få barn och ungdomar intresserade av miljö. Kommunerna är också själva stora arbetsgivare och utbildning av egna anställda kan ha stor betydelse för att miljömålen ska nås.
    I Miljöbalken finns tre kapitel (6, 9 och 15) som berör den bebyggda miljön.
    Det finns även nationella pengar avsatta för att praktiskt genomföra åtgärder i enlighet med miljömålen. Naturvårdsverket delar ut s.k. LONA (lokala naturvårdsprojekt)-pengar via respektive Länsstyrelse, som hjälper till att nå miljökvalitetsmålen.

    Naturskyddsföreningen är en förening öppen för alla och där alla har möjlighet att göra sin röst hörd. Vårt högsta beslutande organ i ”Riksstämman”, som hålls vartannat år och där exempelvis ledamöter till riksstyrelsen väljs. Ett mycket viktigt dokument som beslutas vid riksstämman är de s.k. Verksamhetsriktlinjerna (VRL), det är ett dokument som, generellt uttryckt, är en slags ”stadgar” för vårt arbete under berörd tidsperiod. VRL förnyas vart 4:e år. Den gällande VRL gäller åren 2015 – 2018.
    Grunden för VRL är föreningens stadgar som säger att föreningen skall:
    • verka för att hos människor väcka och underhålla känslan för naturen och dess värden,
    • verka för att människans samhälle och verksamhet anpassas efter naturens förutsättningar,
    • väcka opinion och påverka beslut rörande naturskydd och miljövård samt verka för skydd och vård av värdefull
    natur, bland annat genom markförvärv eller på annat sätt.
    • bedriva aktiv föreningsverksamhet över hela landet,
    • bedriva egen informations- och bildningsverksamhet, bl.a. genom utgivande av en medlemstidskrift (”Sveriges Natur”),
    • verka för fördjupad undervisning om livets villkor på jorden såväl vid skolor som i det fria folkbildningsarbetet,
    • söka samarbete med andra organisationer och stimulera till internationella insatser inom sitt verksamhetsfält.

    Det finns också tre s.k. ”värdegrunder” vi arbetar efter:

    Att rädda naturens liv
    När naturen skövlas blir världen fattigare. En rik natur är livsviktig för välfärden för den växande befolkningen. Därför arbetar vi för att den biologiska mångfalden ska bevaras och få utvecklas. Lika viktigt är att stå upp för naturens rätt att existera för sin egen skull.

    Att främja människors hälsa
    När miljögifter sprids och klimatet förändras hotas människors hälsa. Och när de gröna miljöerna försvinner blir tillvaron fattigare. Därför arbetar vi mot försämrad miljökvalitet men också för naturupplevelser och rika naturmiljöer där människor bor och vistas.

    Att verka för global solidaritet
    Miljökrisen och fattigdomen är gigantiska utmaningar som alla delar. Solidaritet mellan och inom generationer är avgörande för en hållbar utveckling. Därför samverkar vi globalt för en hållbar användning och rättvis fördelning.

    Naturskyddsföreningen är organiserad i en riksorganisation (med ca. 100 personer, projekt- eller fast anställda), Länsförbund (ett per län) och ca. 200 lokala kretsar. Målsättningen är att alla Sveriges kommuner skall ha en lokal krets, men dit har vi ännu inte nått. Vi erhåller inga offentliga medel utan det är medlemsavgifterna och pengar från sponsorer som täcker in alla kostnader för personal, material och hyror.

    Jag kan garantera dig att Naturskyddsföreningen inte bara ägnar sig åt vargfrågan. Gissningsvis skickas det ut 20 á 30 pressmeddelanden per dag från Naturskyddsföreningen (riks-, länsförbunds- eller kretsnivå) till pressen och i sociala medier. De pressmeddelanden som hamnar i den rikstäckande pressen kommer oftast dit via TT (Tidningarnas Telegrambyrå). Journalister vill helst skriva om kontroversiella frågor eller frågor med någon typ av sensationsaura kring sig. Går du emellertid in på t.ex. Naturskyddsföreningens egen hemsida så möter dig en annan verklighet. Sedan några år tillbaka så har gruvfrågan dykt upp som den kanske viktigaste frågan för oss miljövänner just nu. Under detta år (2015) har ett förslag till ”mineralpolicy” varit ute på samråd bland Naturskyddsföreningens medlemmar, kretsar och länsförbund. Svensk lagstiftning när det gäller mineralprospektering är bland generösaste i den rika världen och har lett till en verklig gruv-boom i vårt land. Kopplingen mellan mineralutvinning och ditt intresseområde (boendemiljöfrågan) ser jag som stark.

    Har du några speciella tankar på hur du tycker Naturskyddsföreningen skall agera när det gäller boendemiljön? Om ja, så tycker jag att du:

    1. Går med som medlem i Naturskyddsföreningen
    2. Lämnar in en (eller flera) motion till Riksstämman (2016 års stämma hålls i juni 2016) där du redogör för hur du tycker Naturskyddsföreningen skall agera när det gäller boendemiljöfrågor.

    Se dock till att skriva i konkreta termer, inte med övergripande, flummiga, meningar. Ju seriösare formuleringar, desto större är chansen att du får gehör för dina åsikter.
    Senast den 30/1 2016 skall motioner vara inlämnade till Rikskansliet.

    Hälsningar:

    Håkan Nihlman

  4. Hej Håkan Nihlman !
    Läste ditt inlägg i Bålsta-bladet om bävrar.
    Jag har en stuga i Frösundaviken. Under 13 års tid har bävrar till min stora förtvivlan , gnagt av mina träd: rönnar och björkar. I ett försök att hindra min tomt från att bli ett kalhygge , har jag lindat nät runt stammarna. Det har fungerat hyfsat. Under åren har bävrarna blivit flera. Nu finns det ingenting som hindrar de hungriga gnagarna. Har idag fotograferat vad dom gjort på min pil och rönn ( trots nät ) den sista veckan. Från min stuga ser jag deras bo på andra sidan viken.
    Jag är en stor djurvän, men även trädkramare.
    Nu skulle jag bli väldigt glad om du kunde tala om för mig hur jag ska kunna freda mina träd.
    Hälsningar Birgit Pauels

    • Hej Birgit!

      Jag föreslår att du använder hönsnät eller annat material av metall och som inte går att bita igenom och som placeras runt trädstammarna. Ställ gärna skyddet så att det finns en glipa på någon decimeter mellan skyddet och trädstammen, så att djuret inte får direktkontakt med stammen. Nätet eller motsvarande bör vara 70 – 100 cm högt och placeras stående på marken runt trädstammen.
      Förmodligen ger sig inte bävern/bävrarna på träd som står längre bort från vattnet än en 8 – 10 meter, om dessa är grova. Grova träd utgör arbetsmaterial medan klenare träd/grenar utgör föda.

      Lycka till med ditt förebyggande arbete!

      Hälsningar Håkan Nihlman

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *